När det får skit för mig så tänker jag direkt att jag ska ringa min bästa polare och tjura av mig. Men när jag ska göra det inser jag att.. Fan, vem skulle jag ringa? Har ju för fan ingen.. Ingen som står mig sådär nära att bara en blick gör så att den fattar, att ett ord gör att den nickar och vet precis.
Finns dessutom ingen jag liter på tillräckligt för att snacka av mig hos..
Visst låter säkert töntigt, "åh, stackars söta blonda tjejen har inga vänner.. Säkert."
Men har blivit så jävla sviken och runt körd att jag lagt av helt att släppa in folk.
Finns väl en just nu. Men orkar inte dra igång hela historien för att den ska förstå. Vilket den kanske inte alls skulle göra.. Har gjort fel val. Har gjort misstag, och dom är inte billiga att städa upp efter. Kämpar ihjäl mig för att komma upp igen. Och gudarna ska veta att energin nästan är slut. Irritationen i kroppen är på hög varv och risk för bråk är ganska så stort. Helt och hållet värdelöst och onödigt.
#Utmattad och trött tjej..
Håller huvudet kallt och ler
Kärlek och frid
Vet hur det är! Känns jobbigt att inte ens kunna lita på sina bästa vänner och att inte våga släppa in någon i sit eget liv. Allt blir bara så ytligt.
SvaraRadera