Vet inte riktigt. Men känns som att jag aldrig lär mig..
Det kommer liksom smygandes och vipps så är jag där igen, och måste ha en störd diskussion och det blir mitt fel.. Hur går det ihop sig? Hur?
Om jag nu är så jävla underbar som alla säger, hur kommer det då sig att inte en jävel kan erkänna vissa saker? Eller åtminstone stå för vad man tycker/känner? (över reagerar i huvudet?)
Skiter i vilket, tycker bara det är synd att jag är en sådan som hoppar i med båda fötterna, simmar en stund för att sedan behöva inse att jag håller på att drunkna..
Kärlek och frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar