Har nu insätt att det jag varit livrädd för och verkligen värnat om bara varit en massa lögner och spel. Gråter man så får man som man vill brukar det ju heta. Och så har det varit. Känns inte jätte roligt att ha pausat sitt eget liv för att hjälpa någon annan. Som spelat en massa spel med en. Ingenting är som för och jag har tappat av mig lite.. Att skylla ifrån sig hjälper inte. Varken dig eller mig. Att hitta på en massa problem som egentligen inte är så stora men bara för att få mig att titta extra noga igen funkar inte heller.
Den som jag litat på mest i hela världen har jag inte längre kvar.
Den som jag delat allt med finns inte längre där.
Den som kan mig har jag förlorat.
Och allt på grund av ett spel.. Halv och trasig går jag framåt och ser ljuset i tunneln?
Kärlek och frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar