Svimnings känslan är kvar och är lite värre. Jag kämpar liksom emot på något vis för att inte svimma och det blir lite bättre en stund men sen kommer allt tillbaka..
Har villat lite på syrrans soffa och det var som att kroppen ville hamna i koma. Det var inte roligt har kämpat med att vakna i 2timmar. Syrran slet upp mig och jag var tårögd och skrek..
Så gick det en stund och hon tyckte jag skulle gå på toa och svalka av ansiktet. Vilket jag reste mig upp och skulle göra. När jag når toaletten, så skriker jag och börja gråta igen, "detta är inte eran toa skrek jag.. Det är den där jävla tantens!!"
"vems?" svarar min syrra och ser väldigt frågande ut. "sluta nu det är våran toa."
Jag lugnar ner mig och ska gå in på toan igen, men paniken kommer över mig igen. "men det är tantens toa! Hennes rollator står här inne!" tjuter jag. Känner hur jag blir mer och mer förvirrad och panikslagen. Så svimmar jag och precis när jag ska nå golvet med huvudet så vaknar jag i soffan av att syrran en en gång väcker mig.
Och så började det om hela tiden. Att jag kämpar för att vakna och syrran väcker mig men allt är bara en dröm.
Vet inte hur det gick men lyckades slita upp ögonen och då snabbt tog jag alla krafter i kroppen som jag hade kvar för att resa mig upp..
Detta var inte kul och mår inget bra. Har feber och svimkänslan. Och de ska jag åka och jobba med nu. Lycka till.,
Kärlek och frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar