Min lillasyster säger att jag styrs väldigt mycket efter mina känslor. Min första reaktion var. "NEj det gör jag ju inte." Men efter ha analyserat sönder skiten så har jag kommit på att "Ja, det gör jag nog."
Är det något fel med det? Det är ju hur jag känner. Och den "normala" reaktionen är väll att man handlar efter det? Känner man sig glad, skrattar man inte då? Eller ler mycket? Om man är ledsen, gråtter man inte då?
Dom säger ju att hur man känner inte alltid är logiskt. Och det tror jag inte att det behöver vara. Som känslor för någon annan. Ex. om man fortfarande känner något för någon som gjort en illa. Det kan ju framstå som helt ologiskt! Om någon slår en så att man får ont så reagerar man ju med att bli arg, ledsen och rädd. Är det sedan en person som man älskat innan så kan man fortfarande få känslorna att bli arg, rädd och ledsen. Men tillskillnad ifrån om en vilt främande människa på stan skuklle slå en så skulle man ju hata den personen. Och ville se den i smärta för vad den gjort emot en. Men om någon man älskar gör ett sne steg så är det inte samma sak. Alltså inte logiskt.
Just nu så står jag i ett sådant "val" att jag antingen ska ge allt och hoppa in med båda fötterna eller låta känslorna hålla mig tillbaka. Men det är inte känslorna som håller mig tillbaka det är ovisheten. Jag vet inte om det blir bättre denna tur. Så mitt svar till min kära syster är detta:
"Det är ovisheten som styr, att man inte vet vad som kommer att hända kan vara läskig."
Kärlek och frid
Är det något fel med det? Det är ju hur jag känner. Och den "normala" reaktionen är väll att man handlar efter det? Känner man sig glad, skrattar man inte då? Eller ler mycket? Om man är ledsen, gråtter man inte då?
Dom säger ju att hur man känner inte alltid är logiskt. Och det tror jag inte att det behöver vara. Som känslor för någon annan. Ex. om man fortfarande känner något för någon som gjort en illa. Det kan ju framstå som helt ologiskt! Om någon slår en så att man får ont så reagerar man ju med att bli arg, ledsen och rädd. Är det sedan en person som man älskat innan så kan man fortfarande få känslorna att bli arg, rädd och ledsen. Men tillskillnad ifrån om en vilt främande människa på stan skuklle slå en så skulle man ju hata den personen. Och ville se den i smärta för vad den gjort emot en. Men om någon man älskar gör ett sne steg så är det inte samma sak. Alltså inte logiskt.
Just nu så står jag i ett sådant "val" att jag antingen ska ge allt och hoppa in med båda fötterna eller låta känslorna hålla mig tillbaka. Men det är inte känslorna som håller mig tillbaka det är ovisheten. Jag vet inte om det blir bättre denna tur. Så mitt svar till min kära syster är detta:
"Det är ovisheten som styr, att man inte vet vad som kommer att hända kan vara läskig."
Kärlek och frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar