Sometimes

Vissa dagar vill jag också bara vända ryggen till. precis när allt känns löst så komme det upp något nytt. De funkar inte. Och inte häller funkar det när jag försöker tala allvar.. För det är ingen som tar det på allvar. Det låter mer som.. "-jaja..visst visst.."
Och ärligt talat vet jag inte hur mycket jag orkar.. Jag fattar inte nu att jag äns går upp på morgonen. Vad det är som får mig att gå framåt. Fortsatta. Är det hjärtat som har brustigt och själen som går på hög varv? Eller är det själen som är bruten och hjärtat som spiner på övertid? För eller senare orkar inte det ena dra upp en andra.. Så hur gör jag?

Kärlek och frid