Diktens namn: Vår Författare: Karl Johan Gabrielsson Publicerad hos http://www.diktkonst.se:May 22, 2007 VÅR Det ljusnar vid himmelens fäste, det bräcker, det dagas till vår, och fågeln börjar bygga sitt näste, det spritter i buskar och snår. Ur bojorna sig löser naturen, och män'skorna trängta och djuren. Och bäckarne frigjorda flyga från bergen i klingande lopp, och sippan den väna, den blyga, slår ögat mot himmelen opp. Fåglarna jubla och sjunga och frigjorda böljorna gunga. Så, som det spirar i naturen, och så, som där dagas till vår, så också, af trängtan framburen, en vårvind bland trälarne går. Väl vintern var lång och förfärlig, men nu lyser vårsolen härlig. Och fanorna vaja så röda i solens förgyllande glöd, förbrödringens känslor de löda en kedja mot träldom och nöd. Frihetens vårvindar susa Och tågen sig ringla så långa, längs fälten mot skogarnes bryn. Se, mödornas härskaror gånga att svärja sin ed under skyn! De svärja att ingen skall svika, att ingen ur kampen skall vika. Så växer bland fåglarnes nästen en okuflig frihetens makt, att nedstörta klassväldets fästen och bilda kring rättvisan vakt. Mot våren vi jublande tåga från vinterns och träldomens plåga. Karl Johan Gabrielsson. Född 1861, död 1901. Svensk  journalist. Mycket bra dikt. :) passar nu när våren står för dörren tycker jag :) Kärlek och frid