Och månen lyser över hela livet,
Över den snåla rest av ungdoms skratt
Som i min hjärta rjer övergivet.
Låt månen djärvt belysa mina drag
Som skövlats av de långa åren.
Jag bävar inte mer för nederlag,
Jag fruktar inte längre hjärtesåren.
Man älskar helt bara en enda gång.
Vi två är främlingar inför varandra.
Och fast oss trånsjukt manar lindens sång,
Ikalla snödrivor vi båda vandra.
I detta månsken blåa rikedom
Känner vi båda själens sträva rost.
Vi vet att lindarna bär ingen Blom,
Vi vet att lindrarna bär snö och frost.
Men kyss mig ändå hett och tungt,
Låt lidelserna eldflod strömma
Fast hjärtat gnolar vekt och ungt
Den majsång hjärtat ej kan glömma."
KÄRLEK och frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar