Hate and Love .

Det är lite lustigt, det här med känslor och hur man känner sig. Om man googlar ordet "hat" är det första som kommer upp en sida (wikipedia), som försöker förklara ordet.

"Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta.

Dess motsats är kärlek, och dess närmaste frände inom själslivet är vreden, vilken som kortvarig affekt är detsamma, som hatet är som permanent sinnesbeskaffenhet.
Motsatser till kärlek i vår kultur är å ena sidan hat och å andra sidan likgiltighet. Skillnaden mellan hat och likgiltighet är att den som hatar fortfarande väldigt mycket bryr sig om den andre medan detta inte gäller när man är likgiltig."


Som ni ser är det inte mycket man får fram om hat. Sedan om man söker på ordet kärlek så finns det där emot mer att läsa.


"Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Kärlek skulle kunna definieras i fyra olika former: eros (grekiska), agape (grekiska), philia (grekiska) och libido (latin). Kärlek till den egna personen – egoism –
Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande. Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek.
Att visa kärlek mot något kallas att älska. Lössläppt applicering av ordet "älska" inkluderar också idiomatiska uttryck som inte alltid bär positiva förtecken, exempelvis ett sardoniskt uttryck av missnöje: "Jag älskar verkligen hur politiker alltid ger ut tomma löften". Denna breda mening av ordet älska står i strid med den egentliga betydelsen av begreppet kärlek. Denna tendens till begreppsförvirring förstärks av att det i engelskan bara finns ett och samma ord för både kärlek och älska – love – och att detta engelska ord, i likhet med det svenska ordet älska, också används i betydelsen av det svenska ordet åtrå."

Detta var bara en del av vad som finns. Hur man definerar orden anser jag är upp till en själv och just nu så är jag full av hat, vrede och sorg. Jag känner att jag har varit oärlig, hemsk, taskig, dum, feg och framförallt hatisk. Det värsta är inte att jag kännt och agerat efter mina känslor, utan för vem som har fått ta stryck. {jag} Det har säkert kommit någon ivägen och fått sig en "känga" och det har varit "uncalled for". 

Och ifrån djupet av mitt hjärta så ber jag om ursäkt. Det har inte varit erat fel utan mitt. Och jag har inte mått så bra. Och det har inte hjälpt att ingen har frågat (hur mår du?). Utan bara tagit för givet, att mitt sätt att bete mig, inte bara mot andra utan mig själv har varit sån som jag är och att det har varit okej. Det är det verkligen INTE! OCh jag är mycket besviken på mig själv. Jag har gått ifrån att ha ett hjärta-kropp-sinne fullt med glädje och drömmar, till ett hjärta-kropp-sinne fullt med hat och vrede. Jag har mått såhär väldigt länge och har inte velat prata om det, och om jag väl ska göra det så kan jag väl säga det så att alla kan se det och veta om det. Nu finns bara sorg och ångest kvar.

Det värsta är nog att jag har tappat bort mig själv. Jag har inga speciella intressen, ingen hobby som jag håller på med. Inget jag tycker är roligt. Jag känner att jag gör inget värdefullt med de möjligheter jag får. Jag vet inte exakt vad det beror på och jag har hela tiden tänkt att när jag kommer på var det är som fått mig att må såhär så kommer jag kunna göra något åt problemet men svaret har lixom inte dykt upp. OCh jag fortsatt på den här dumma stigen. Och orkar inte hålla på och låtsas mer. Så nu har jag bestämmt att vara ärlig mott mig själv, ta vara på de möjligheter jag ifortsättningen får och muntra upp mig själv. "Bring me back to life"  så att säga.

Jag låter som värsta deppot och självmordsfallet med så är det inte! Jag ville bara skriva av mig iform att erkänna för mig själv hur det egentligen är. Lovar att inte hålla på och deppa ner bloggen. Men alla mår dåligt någon gång i livet och om man vill dela med sig av det eller inte är upp till en själv och om ni väljer att lyssna eller inte. Ja, det är också upp till er själva. :)


Kärlek och frid.