Long before you got old.

Sitter hemma i mitt rum. Har lutat mig tillbaka för några minuter,
igenom högtalarna strömar det musik som tar mig långt bak i tiden.
Det var den tiden då jag var alltid vi och du före mig. Då förlåt
betyde allt.
Då man kunde sitta en hel dag i ett gamalt skjul, i en trasig barn
soffa, som tog upp all yta. Då det inte spelade någon roll om det
regnade eller var solsken. Det var alltid bra väder. Regnade så var
vi inlåsta i detta skjul av någon dum häxa eller något, solsken så
var detta skjul våran sommarstuga. Men först och främst så var det
våran värld. Där vi lät fantasin flöda och historier blev skrivna.

Sen växte vi upp och just nu är den fantasin så långt borta att jag
knappt kan komma ihåg vad det var som var så "magiskt". Allt har en
annan mening nu och "du" är inte längre den jag trodde du skulle
växa upp och bli. Och nu har förlåt tappat all dess mening..

Kärlek och frid