Kom att tänka på tal igår när Petra klingade i sitt glas, för att
Stefan skulle bli hörd av alla. Och just det där klingande ljudet tog
mig tillbaka till den 12 juni runt 7-8 på kvällen.( student middag)
Och hur jag reste mig för att säga några ord om tiden som gått, och
jag vill lova att hade det inte varit för att jag drukit lite så hade
jag inte vågat. Men jag är glad att jag gjorde det :)
Vissa tider och stunder vill man vara kvar i förevigt. För en del är
det när barnen är små andra ett stor slaget bröllop, andra bara
just den där speciella dAgen då inget särskiljt händer men allt är
lixom på sin plats och man kan känna lugn.
Jag tror att vi kan för alltid finnas kvar i dom stunderna så länge
vi minns. Minns vi kännslan och våra egna små lustiga detaljer så
kan vi alltid återuppleva dem :) Som jag igår när Petra klingade sp
glatt i sitt glas för att skappa en ny sådan stund så tog det mig
tillbaka. :) "min lustig detalj" :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar