Idag har varit en sån här tråk dag! Jag har fått kämpa som en idiot för att inte ge upp.. Allt jag ville var att gå hem ifrån jobbet.. Min kropp orkade lixom inte. Den var helt seg jag var verkligen tvungen att säga åt den att göra som jag ville så seg var den!! Det var så himla jobbit och sen så känns det som om kunderna man kommer hem till ser det på en, som om man har det skrivet i pannan :p " jag orkar inget så här kommer det inte bli bra städar?!" trögt.. Hoppas på en bättre dag imorgon. Och inte får jag några klara besked om hur jag ska jobba. Eller hur länge jag blir kvar där. "Det ser ut som om du blir långvarig" får jag till svar när jag frågar.. Kul det ska jag säga till alla i mitt liv som undrar något, tex om jag går till banken och vill låna pengar och de undrar hur/när jag tänkt betala tillbaka? " ja, det ser ut som om.." Känns ju inte som någon framtid direkt.. Och visst det är det väl inte men jag kan ju inte direkt flytta. Eller göra något annat mer än att spara de pengar jag tjänar.(efter jag betalat skulder of course) känner mig lite utnyttjad som arbetar under ett kanske, och att de vill att jag ska bete mig tacksamt över att jag änns får jobb. Men jag vet säkert att de inte skulle klara det så bra om jag inte jobba för det finns inga vikarier eller behöriga tydligen. Men visst är jag tacksam men inte så att de har rätt att bete sig så. Känner att jag är så pass duktig på det jag gör att jag åtminstonde förtjänar ett konkret svar. Som sagt tråk dag..
Det är vissa kramar man skulle vilja vara kvar i förevigt och vissa man är glad över att de tag slut. Kramar är bland det bästa som finns, man känner sig på något sätt då trygg av en kram. Vissa kan väl känna så av pussat också. Men inta jag. Tänkte på det när jag fick en kram igår, det var en sådan där " ååh jag vill kramar jämt kram" :)
ska se om det går att ladda upp några bilder på hur jag har mitt rum nu ;) skriver ju blogg från mobilen nuförtiden så det kan bli lite knöligt ;) vi får se :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar